lite funderingar så här på kvällen

Ursäkta mitt flurhår, men jag tyckte det var lite dags för en "hej-så-här-ser-jag-ut-idag-bild"! Tröjan är köpt på Monki (såklart) och är världens skönaste! Finaste ugglehalsbandet fick jag i julklapp från Faster Anna med familj.
Idag har det varit lite upprört i KPL av vissa skäl som inte ska nämnas, och jag har städat mitt rum trotts det jättefina vädret ute. Det har snöat massor och marken under är jättehal så det kändes inte så lockande att gå ut på promenad, så städning kändes som ett vettigare alternativ :) Annars så tar min dag slut nu - jag ska duscha och sen kolla lite Family guy innan jag ska sova. Trött tjej!
Lite oro har växt i mej dom senaste dagarna, och eftersom att mamma skrattade lite lätt åt mej när jag ringde och berättade så kan jag väll kanske skriva det här och kanske, kaaaanske få lite bättre medhåll och tröst? ;)
Jag har blivit jätterädd för att mamma ska dö! Men sen när jag har varit orolig för det i några minuter så tänker jag att "Det är väll ganska liten chans att mamma ska dö, eftersom att pappa redan har gjort det?". Det är nån annas tur att mista en förälder (så kanske man inte får tänka...?), helt enkelt. Så hur stor är chansen att mamma ska dö snart? Liten? Eller?
Hur sjutton skulle jag och Emmy klara oss utan mamma? Jag skulle absolut inte vara redo än (trotts mina snart 21 år) att inte ha henne att ringa till eller få hjälp av. Det är viktigt att veta att hon finns där. Jag oroar mej ofta över massa saker, men det här tar priset, för det gör mej så ledsen. Men sen ska man ju inte ta ut hemska händelser i förväg! Det är ju superonödigt, och att gå runt och oroa sig gör mej ju inte direkt gladare, så.
Åh Sofie, JAG KÄNNER SAMMA. Jag skulle dö, för pappa är hela min värld. Nej usch... Jag motarbetar jämt sån oro, man får inte låta sånt här ta över ens liv, att tänk så. Men det är jävligt svårt...
Man får helt enkelt uppskatta den tid man tillbringar med sina älskade familjer.
Kramar <3
tänk på att du kan steka köttbullar och koka makaroner och att jag kan tanka hem filmer och städa. en stund överlever vi nog :(
Åh, jag brukar tänka samma sak, fast om pappa då, eftersom mamma dog för ett par år sedan. Det är så himla hemskt och bli slagen av tanken att han också kommer gå bort inom sin tid, men vad ska man göra?
Det bästa är nog att ta vara på den tiden man har och inte låta sig uppslukas av tanken, för då slösar man bara tiden på att vara rädd, istället för att bara fortsätta leva med sin förälder medans den forfarande finns.














