2008-12-31 : Gott nytt år, allihopa!
Nu är det den sista december, sista dagen på år 2008.
Jag välkomnar er alla till min nya blogg!
HÄR BOR JAG!
I det där huset, ovanför på bilden, bor jag. Kråkslottet. Ganska häftigt va?
Nu är det ju inte så att jag bor i hela huset ensamen. Fast, det skulle ju vara rejält häftigt om det hade varit så! Det är ett lägenhetshus, med ca 10 stycker superfina lägenheter. Stora rum, högt, högt i tak, och stora fönster.
Vi har just flyttat in, och bott här i kanske lite mer än 1 månad. När jag säger 'vi' menar jag min syster och jag. Men, hon trivs inte i lägenheten så Emmy bor till största delen på ett ställe som heter Öhn, i ett litet hus nere vid sjön, tillsammans med Mamma och alla djur. Så skönt, för mej! Vem hade trott att jag skulle bo i en egen lägenhet redan?!
Det är i alla fall en stor tvåa, med ett stort vardagsrum, ett avlångt kök som gränsar mellan mitt röda rum och det bruna vardagsrummet. Och jag lovar er att det är superfint! Speciellt nu i juletider! Jag har fotat lite, men dock så blev bilderna inte så bra, och inte så många. Ni får ta hänsyn till att det verkligen inte är färdigt, och hallen orkar jag inte ens fota, då den är i stort sett helt orörd. Den får komma upp någon annan gång!
I vardagsrummet / Emmys sovrum
I köket
Mitt sovrum
I köket
Mitt sovrum
SOFIE & KONST
Jag har alltid gillat att rita och måla, och har gjort det ända sen jag var jätteliten (jag vet att det låter galet "klychigt", men det är så det är!). Att jag är där jag är idag beror nog mest på all uppmuntran jag har fått genom alla år. Alla har alltid tyckt att det jag gör är bra och fint och det är det som har hållt mej igång.
Jag var bäst i klassen på högstadiet på bildlektionerna vi hade en gång i veckan och det var nog mest där allt startade och jag kände att det var nått som jag ville hålla på med. Förutom hästar och ridning så var det det som jag var riktigt bra på och det sporrade mej väldigt mycket!
Jag bestämde mej för att gå "Bild och form" på gymnasiet, på Hjalmar Strömerskolan i Strömsund, och trotts att det var ett väldigt dåligt beslut nu så här i efterhand så har det ju trotts allt lett mej in på den vägen jag går nu. Under dom tre åren så gjorde jag inte så fruktansvärt mycket målningar eller bilder, det var en slapp linje och jag fick i stort sett inte ut nånting alls av våra bildlektioner, vilket är jättetråkigt. Skolan hade inte dom resurserna som skulle ha behövts för att ens ha en Bild och form-linje, och det har (som tur är, tycker jag) resulterat i att det nu inte finns någon sån linje på skolan längre.
Jag hade tur, för min bildlärare där tyckte att jag skulle söka till Kyrkeruds Folkhögskola i Värmland, då hon hade gått där två år för längesen och tyckte det var en bra skola med stora fina lokaler och jättebra lärare. Jag hade inga förväntningar överhuvudtaget, men sökte ändå, och kom in på Målerilinjen där.
Så jag flyttade till lilla Åjräng för att tillbringa ett år på Kyrkerud, och det är det bästa jag har gjort! Jag utvecklades extremt mycket i mitt tänk gällande bild och form under det året och har aldrig någonsin producerat så mycket målningar och bilder som när jag gick på Målerilinjen, och man kan väll säga att det var precis där som jag "började" att verklligen lägga ner hela min själ i konsten! Att få ha varje dag i ett helt år till att bara sitta och måla och rita är guld värt! Det här året ägnades i stort sett endast till olje- och akrylmålning.
Efter målerilinjen så sökte jag till ett år till på Kyrkerud, fast nu "Konstprojektlinjen" och det är det jag går nu. Det är väldigt mycket fritt arbete, med kortare (och längre) projekt som vi arbetar med paralellt med det vi själva vill göra. Just nu så jobbar jag med arbetsprover till Konstfacks "Grafisk design och Illustration", och det är inte förrns ett halvår tillbaka som jag började med att göra illustrationer - innan har det nästan uteslutande varit måleri på duk som jag har använt mig av. Så nu håller vi tummarna allihop! Att jag förhoppningsvis kommer in på Konstfack och får flytta till Stockholm!!! Processen med arbetsprover finns här på bloggen, det är bara att leta lite så hittar ni vissa saker som ska skickas iväg till den 15e mars!
Jag har svårt för ordet "ispiration" - det är väldigt mycket som inspirerar mig vid olika perioder, och just nu så kan jag ärligt säga att det inte är nått som inspirerar mig till att göra dom modellillustrationerna jag gör. Jag gör i stort sett inget direkt ur huvudet, utan använder mej uteslutande av förlagor till det jag gör.
Jag har dock två konstnärer som jag avgudar, och jag skulle väldigt gärna vilja ha lite av dom i mig och mina konstverk. Först och främst är det Gustav Klimt som är en stor inspirationskälla (inte för att nått av det jag gör ser ut eller påminner om hans otroliga målningar, men ändå), jag älskar att han använder sig av guld och blandar verkliga och väldigt fint målade människor med mer abstrakta omgivningar och fält.
Sen så har vi Alfons Mucha med sina väldigt smakfulla och levande illustrationer, trotts att dom är väldigt "platta" så är det mycket liv i dom. Jag älskar linjer och enkelhet och det tycker jag att Mucha har mycket av i sina bilder. Jag älskar motiven som nästan bara består av kvinnor, och det är mycket symmetri i bilderna som jag fachineras av.
Utöver dom här två konstnärerna så har jag några bloggar som jag besöker dagligen och får mycket inspiration av. Bland annat Maria Björnbom-Öbergs "Bokkei", Danny Roberts "Igor&Andre" och Elin Sandströms "Eplet", vilka jag tycker är väldigt skickliga konstnärer!
Eftersom att jag illustrerar mycket modeller så har jag bloggen "Life in pics" som en stor favorit!
Dom här tre gjodes innan gymnasietiden. Den översta, på James Lafferty, var mina allra allra första seriösa försök till en välgjord blyertsteckning. Och hästen underst var min allra första akvarell (dock på "vanligt" ritpapper, och inte akvarellpapper - det visste jag inte ens vad det var för nått då...)
Under gymnasietiden så såg det mest ut såhär. Jag börjde med lite mer seriösa och detaljerade akrylmålningar på duk och försökte testa mej på en lite mer "egen stil" (som jag inte alls fortsatte med sen). Jag testade också på att rita med promarkers men det var inget för mej.
Under året på målerilinjen hände det fruktansvärt mycket, som jag skrev från början. Jag fastnade otroligt mycket för oljefärg och körde stenhårt på det hela året. En serie supermodeller blev till, bland annat, och ett porträtt på min häst Aritz - som jag personligen tycker är den bästa målning jag har gjort! Lite illustrationer blev det också.
Idag ser det ut såhär. Ungefär. Akrylmålningarna överst blev till i en liten serie målningar första terminen på Konstprojektlinjen. Nu målar jag inte i nått förutom lite akvarell. Illustrationerna har tatt över helt tack vare insikten över att jag ska hålla på med just det och gå Grafisk design och illustration på konstfack. Men det är roligt att se hur man har utvecklats!
MITT HJÄRTA - ARITZ
Den 15 februari 2002 hämtade vi hem mitt hjärta. Vem skulle ha kunnat gissa att det fanns så pass nära, som i Hammarstrand? Det var det skabbigaste jag någonsin hade sett, det var mer en ovårdad hårtuss med ögoninflammation och diarré, än en häst. För det var kronisk diarre och ögoninflammaton som han hade. Det rann tjockt gegg från ena ögat och han hade bajs i hela svanses. Tjock som ett as var han också, då han och hans hagkompis hade fri tillgång till hösilage.
Som tur var så berodde diarren bara på hösilaget, och det gick över på några dagar efter att han hade fått vanligt hö att äta istället. Ögoninflammationen fick han medecin mot, så det blev bättre det också. Jag stod och grät i stallet för att jag var så lycklig när jag hade fått honom.
Men åren med Aritz har verkligen inte varit en dans på rosor. Som jag har fått kämpa med den hästen! Många gånger har jag kommit hem gråtandes för att han har varit så jobbig med mej. När han kom kunde han knappt gå på en volt, kunde inte gå på tygeln, inte fatta galopp. Inget enkelt.
Efter 6 år har det släppt, som tur är! Han är det finaste och mest dyrbara jag äger, och jag älskar honom så så mycket! Vi tävlar upp till LB i dressyr, och det går bara bättre och bättre för oss. Vi kommer nog aldrig att komma högre upp än på Lokal tävlingsnivå, men mej gör det ingenting! För så länge man har kul, så är det bra nog. Och framstegen han har gjort... Det finns inget som kan överglänsa det!
Jag & Aritz på dressyrtävling på Tanne, sommaren 2008
Jag & Aritz på dressyrträning för Theresa Burwall hösten 2008
Jag rider Aritz 5 dagar i veckan, ibland för tränaren Theresa Burwall. Mest blir det uteritter och liknande. Dom två dagar som jag inte rider Aritz så har min vän Linn hand om Aritz. Hon har hjälpt mig med honom i drygt två år, om jag inte minns fel, och det betyder fruktansvärt mycket för mej!
Förutom Linn så finns också Sara, som är den som står för hoppningen med Aritz. Dom har gjort enorma framsteg, vilket jag tycker är jätteroligt! Aritz älskar att hoppa, och jag är glad att Sara finns där och kan göra det med honom, då jag är rädd för hoppningen. Sara och Aritz är en superkombination, och har fått placering på lokalnivå, och har tävlat upp till LB(?).
Förutom Linn så finns också Sara, som är den som står för hoppningen med Aritz. Dom har gjort enorma framsteg, vilket jag tycker är jätteroligt! Aritz älskar att hoppa, och jag är glad att Sara finns där och kan göra det med honom, då jag är rädd för hoppningen. Sara och Aritz är en superkombination, och har fått placering på lokalnivå, och har tävlat upp till LB(?).
Sara & Aritz på hopptävling på Tanne, sommaren 2008, här på framhoppningen
Sara & Aritz på hopptävling på Wången, sommaren 2008. Vinnare på clearround, 80cm
Aritz är en knabstrupper / shagyaarabvalack på 19 år (dock så kan man lätt tro att han är 10, då han är fräschare än nånsin, välbygdd och fin! Och främst sprallig!!!), och står i StallEtt, Risselås, Strömsund.
Är det något mer du vill veta om mitt hjärta är det bara att fråga!
I slutet av mars bestämde jag mig för att det var dags att ta farväl av Aritz, och sätta stopp för hästlivet för min del. Sagt och gjort, efter många, många tårar, ångestattacker, ilska så klappade jag honom en sista gång, viskade till honom att "Vi ses snart igen, jag älskar dig mest av allt, älskade vän!". Och så var det slut.
Nu ligger mitt hjärta begravt ute på Öhn på ett jättefint ställe. Och jag vet att han har det hur bra som helst uppe i Trapalanda, där han väntar på mig!
Det var ett extremt jobbigt beslut för mig att fatta, men han började bli gammal och hade haft ont i ett bakben under en längre tid och inget verkade hjälpa mot det. Jag var på väg till Värmland för skola och det kändes inte rätt alls att sälja honom. Idag är jag glad för att jag inte gjorde det - hade jag idag vetat att han fanns hos någon annan och kanske for illa på något sätt skulle jag inte ha kunnat leva med mig själv.
Jag saknar honom extremt mycket och älskar honom av hela mitt hjärta. Han vad min absolut bästa vän som fanns där för mig genom allt. Han var ett jättestöd under den jobbigaste tiden när min pappa dog. Jag kommer aldrig att glömma Aritz och ingen i hela världen kan ersätta hans plats i mitt hjärta ♥
ELIN SOFIE MARKLUND
Jag heter Sofie Marklund och kommer från Strömsund som ligger i Jämtland. Just nu så är jag bosatt i fina Östersund, på Frösön, där jag bor tillfälligt tillsammans med min mamma och lillasyster, samt de två hundarna Mille och Timmy.
Jag är 22 år gammal och jobbar idag som illustratör i en animations- och illustrationsgrupp som heter Tant-i-Loop Film. Jag är anställd på halvtid och tar emot uppdrag från tidskrifter, företag m.m.
Jag är en färgglad och positiv tjej som alltid tror det allra bästa om människor (på både ont och gott). Jag är pratlad för det mesta, men i vissa fall väldigt blyg och tillbakadragen. Mina största intressen är att rita och måla (såklart!), hästar och ridning (har hållt på med hästar sen jag var 9 år gammal, och har haft egen häst i nästan 9 år), läsa bra böcker, kolla på film och handla kläder.
Jag hatar fåglar mest av allt i hela världen - jag tycker att dom är extremt läskiga och har en fobi som sill största delen gör det jävligt jobbigt för mej. MEN - jag är ändå på nått konstigt skruvat sätt jättefaschinerad av fåglar ochj målar / ritar dom gärna (jag gör det med en stor skräckblandad förtjusning...)
Som jag skrev innan så är jag intresserad av kläder, mode och smycken. Jag ser mej själv som lite av en shopaholic - får jag inte nått nytt minst en gång i veckan så bryter jag nästan ihop, och det mesta av pengarna som blir över under månaden lägger jag på kläder, smycken eller böcker. Jag mår som allra bäst när jag får öppna ett paket som kommit på posten som innehåller nått nytt. Onödigt eller väldigt nödvändigt - det spelar ingen roll. Jag är världsbäst på att verkligen slösa på min pengar (inte en bra sak, jag vet!). Monki är min absoluta favoritaffär och största delen av min garderob består av kläder därifrån!
Musik ligger mej varmt om hjärtat, och det växlar från tid till tid vad det är jag föredrar. Ibland kan det vara riktigt tung musik om jag är inne i en sån period, och ibland blir det dagens radiohits rakt igenom!
Just nu så är det CKY som gäller, blandat med lite Lady Gaga, Lars Winnerbäck och Håkan Hellström. Så fint så!
Är det nått mer du vill veta om mig?
Bara skriv, skriv skriv!
Gamla outfitbilder, från 2009!
Nu ska jag skriva om mina föräldrar för er. Mamma och pappa - dom två personerna som jag älskar mest av allt i hela världen! Utan dom så hade jag ju inte suttit här, trotts allt! Dock så kan jag nog inte säga att jag är speciellt lik varken nån av dom. Skulle jag själv säga vem jag är mest lik är det nog min morfar, Rune. Men jag vet inte, jag. Pappas ögon har jag nog.
Det här är min mamma, Maud Marklund. Hon är universums mest genomsnälla människa, ska jag berätta för er! För det mesta kanske liiite för snäll, men det gör inget alls. Hon är uppvuxen i Svaningen, och har en syster som heter Marion. Hon är en kämpe i mina ögon och jag är väldigt stolt över henne. Hon har klarat sig igenom mycket jobbigt dom senaste åren och jag ser verkligen upp till henne.
Hon finns alltid där för mej och är ett stort stöd i allt. Om jag inte har fått nått av mammas utseende så har jag fått hennes personlighet, tror jag. Supersnälll och ser allt gott i alla, väldigt velig och vänlig. Mamma är en av dom finaste (till utseendet) mammorna jag vet, hon har en klädstil som passar henne perfekt, och hon ser inte alls ut att vara i den åldern som hon är i!! ♥
Hon finns alltid där för mej och är ett stort stöd i allt. Om jag inte har fått nått av mammas utseende så har jag fått hennes personlighet, tror jag. Supersnälll och ser allt gott i alla, väldigt velig och vänlig. Mamma är en av dom finaste (till utseendet) mammorna jag vet, hon har en klädstil som passar henne perfekt, och hon ser inte alls ut att vara i den åldern som hon är i!! ♥
Och det här är min pappa Ulf Näsström. Han dog för 5 år sen i en motorcykelolycka och jag saknar honom så fruktansvärt mycket. Han skulle ha fått leva många många mååånga år till, och för det mesta så känner jag verkligen att han borde ha varit här och hjälpt mej. Men det är sånt man får försöka acceptera, att nångång försvinner fina människor från en.
Pappa var i alla fall en man med mycket temprament och humör (om jag fick min "personlighet" av mamma så fick min lillasyster Emmy all personlighet av pappa) som hade mycket att säga till om ocg var ofta ettrit (men på ett bra sätt). Han var tapetserare - klädde om möbler, och sista åren så tog han främst tag i att klä om lastbilshyttar. Dessutom så har han världens bästa systrar - Anki, Anna och Lena, alla tre är helt underbara och har gett mej mycket av värde ♥
Pappa var i alla fall en man med mycket temprament och humör (om jag fick min "personlighet" av mamma så fick min lillasyster Emmy all personlighet av pappa) som hade mycket att säga till om ocg var ofta ettrit (men på ett bra sätt). Han var tapetserare - klädde om möbler, och sista åren så tog han främst tag i att klä om lastbilshyttar. Dessutom så har han världens bästa systrar - Anki, Anna och Lena, alla tre är helt underbara och har gett mej mycket av värde ♥
Emmy är min lillasyster som är två år yngre än mej. Hon är världens finaste och världens bästa. Världens bästa på väldigt väldigt mycket! Hon tycker om att spela tv-spel och att äta godis. Och dricka minttu (ehe.. hehe). Nej men seriöst. Jag är glad att hon är min lillesyster, trotts att vi har bråkat en del genom åren. Det är henne jag saknar allra allra mestOm jag fick välja en enda person i världen som skulle få vara min favoritmänniska så är det Emmy.
Hon är alltid jättekul att vara med och är skitcool. Så cool att det nästan är jobbigt att gå bredvid henne när man är ute. Vi är väldigt olika, jag och Emmy - hon är nog lite mer taggig och jag är lite mer mjuk. Hon blir förbannad och jag gråter (det jag vill säga med det är väll att jag är fjanten och hon den tuffa). Dessutom så är hon skitsnygg och har en klädstil som jag önskar att jag kunde bära upp.
Sen så har hon världens bästa blogg också - eemmym. Läs, läs, läs, för min lillasyster är skitbra på att skriva dessutom!!!
Det här är Jimmy, och han är min "brother from another mother", om man kan skriva så? Han är i alla fall pappas onge, och är min storebror. Jimmy bor i Norrköping med sin familj - Världens bästa Jenny och deras barn (som jag är faster till, såkart!) Linus, Julia och Elias. Världens goaste familj och det är alltid lika roligt när dom kommer och hälsar på (och alltid lika jobbigt och tråkigt när dom åker). Full fart!
Jimmy är också en människa som jag alltid saknar. Tyvärr så träffas vi inte alls så ofta som jag skulle vilja, men han betyder väldigt mycket för mej och är en väldigt stor trygghet.
